Bekännelse nr 1

 

Ärlighet varar den verkligen längst?

 

Det händer nog aldrig, när jag tänker efter, som jag känner någon större glädje att gå 

till mitt extra jobb. 

Butikspersonal, det låter det.

Denna vetskap är dock det som motiverar till att utbilda mig vidare. Det är dock inte

den tanken som slagit mig starkast idag. Jobbet ger mig, trots alla sina nackdelar, mig 

en väldigt stor inspiration till att fundera kring vissa beteenden och tankar som man får

ta del av där. Det är helt makalöst hur folk beter sig ibland och det sätter massa griller 

i huvudet på mig. Jag vet direkt när jag får en idé och sen kan jag spendera en hel dag 

med att utforma den. Dagen till ära var det en alldeles speciell händelse och viss dam 

som gjorde att processen sattes i gång.

 

"Ursäkta, det står 109 kronor på skylten, men den går in för 100 i scannern. Vilket är det 

rätta priset? Jag vill ju bara att det ska bli rätt", sa damen ursäktande.

"Okej", säger jag, "då ska jag gå och kolla i datorn vad den kostar"

Efter en minut är jag tillbaka.

"Det var så att den kostade 109"

"Jaha, så nu ska man få betala för att man är ärlig!"

Hela min kropp vill bara skrika: "Men fråga inte då för fan!!!!"

Men jag svarar:

"Jag kan tyvärr inte göra något åt det.”

Det kanske inte var det bästa svaret, men vad gör man?

 

Det slutade med att jag själv undrade vad damen egentligen ville. Ibland är vi så pigga 

på att berätta för andra vad de gjort för fel utan att tänka på vad det kan ge för konsek-

venser för oss själva. Jag menar inte att damen skulle snott till sig de där nio kronorna, 

men jag förstår hennes tanke på ett sätt. Men på ett annat sätt förstår jag den verkligen inte.

Ärligheten ska vara längst säger man, men vad är det man menar. Att man ska slippa 

hålla isär sina lögner eller att man helt enkelt bara ska vara ärlig för att det gynnar sig 

själv och andra. Själv är jag ärlig av helt andra orsaker. Jag är en fruktansvärt dålig 

lögnare och jag har, genom den hårda vägen, insett att det är lika bra att säga sanningen 

(eller en förfining av den) för att slippa göra folk besvikna eller bli ertappad med att ha ljugit. 

 

Min mamma sa en gång till mig att sanningen aldrig kunde vara lika illa som en lögn. Hon 

menade att så länge hon visste vad jag tyckte eller vad jag gjort så kunde hon vara där för 

mig helhjärtat. Det fanns då inga obehagliga sanningar som skulle kunna slå tillbaka på 

henne, för hon visste redan allt. För hur ska en människa kunna älska dig om den inte 

känner dig? För är det inte alla våra små egenheter som gör oss till den vi är?

Damen kanske fick betala nio kronor extra, men hon fick också oss uppmärksamma på ett

fel vi hade gjort. Det kanske inte gynnade henne den dagen, men en vacker dag kommer

hon få betala ett mycket lägre pris för att hon har varit ärlig.

 


Kommentarer
Postat av: Malin

Du är så klok.

2009-02-26 @ 21:55:25
URL: http://nasigoreng.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0