trekommateckenfjorton

Det finns tre typer av killar för mig. Killkompisen, den upptagne och den intressanta.

Egentligen så skiljer sig inte de två första särskilt mycket åt. I det första fallet har 

man konstaterat att det här kommer inte bli någonting. Därför kan man slappna av 

och inga krav finns längre. Man kan hänga på lika villkor. Man kan få vara sig själv 

på ett totalt ärligt sätt som man inte ens kan med sina närmsta tjejkompisar, för då 

ska man ändå vara lite fin i kanten. 

I fall två - den upptagne, så spelar det liksom ingen roll. Man vet var man har varandra.

Det underlättar också jättemycket. Man kan vara sig själv. Den kille man pratar med

har flickvän och är inte intresserad. Därför kan man vara härligt spontan, lättsam och 

rolig. Man kan dryga sig lite och vara ironisk och sarkastisk. Men så händer det. 

Man så träffar man någon annan som är snygg, singel och intressant - fall nr 3.

Jag blir som en rekryterare på ett stort företag. I stället för den underbara spontana 

konversationen blir frågorna. "Vad gör du på fritiden?" "Trivs du på din utbildning?". 

Jag menar va fan är det. Vad håller jag på med? Jag kan tänka så för mig själv. Vem 

fasiken vill svara på sådana frågor till en tjej som de till för ett tag sen kanske tänkte 

i alla fall en sexig och het tanke om. Jag tror inte det är många. Jag skulle inte vilja det. 

Varför funkar man så här? En del säger, det finns ju inga krav. Men det är inte det.

Jag kan prata och ha jätteskoj med härliga killar. Vänner i min närhet har frågat hur

det kommer sig att jag har lätt för att ta kontakt med nya killar.  

Fråga mig det nästa gång det kommer fram att han faktiskt inte har flickvän.

"Öhhhh, vilken skola gick du på gymnasiet?"