Identitet
Snart är det dags att avhandla kursen Organisationskommunikation.
En dragning på fyrtio minuter och jag fick ämnet: Manligt och
kvinnligt, kulturella gap och kommande förändringar i kommuniktions-
mönster. Riktigt intressant. Men jag vet inte riktigt om jag har typiska
"kvinnliga" åsikter i det ämnet.
På lektionen idag diskuterades feminism och huruvida det är typiska
kvinnliga eller manliga egenskaper som gör oss till dem vi är och de
roller vi har i samhället. Jag är av den åsikt att man väljer mycket själv.
Väljer man själv att se sig som en kvinna som är nedtryckt av en man
så blir man det. Väljer man att bli nedtryckt av en annan individ så
väljer man det. Det var ett exempel på att en man ska diska ibland
hemma. Jag har aldrig varit av den åsikten att det är typiskt "kvinnogöra".
Då jag bodde tillsammans med mitt ex så diskade inte jag. Jag
tycker inte det är roligt, därför gjorde inte jag det. Det var aldrig att
han tyckte att det låg på mitt bord bara för att jag var kvinna. Vi gjorde
inte det till en könsfråga och därför känner inte jag att jag underställde
mig honom heller. Det var oftast han som diskade - gör det mig mindre
kvinnlig eller han mindre manlig. Det tycker jag är fånigt. Varför ska
man göra vardagliga saker till en fråga om könen?
En annan tjej drog upp den långlivade diskussionen varför inte det är
okej för killar att bära kjol men för tjejer att bära byxor. Det är också,
ursäkta språket, så jävla löjlig fråga. Det handlar än en gång på hur
man väljer att se sig själv som individ tycker jag. Och så drog jag direkt
parallellen till de som är emot homoadoptioner för att barnen skulle bli
mobbade. Varför ska vi underkasta oss negativa oppostitioner? Varför
inte stå upp för sig själv och själva välja hur man vill bli betraktad?
Eller är det av mig ett väldigt naivt sätt att betrakta verkligheten på?
Kommentarer
Trackback
