trekommateckenfjorton

Jag vet att det inte är något jag kan göra. Det är bara att vänta, men

det är så jäklans frustrerande. Och som sig brukar så går det ut över

mitt humör. Vet ingenting längre och allt snurrar bara verkligen om-

kring. Just nu väntar jag besked på något som verkligen bara kan för-

ändra min värld. Bara skaka om den och vända den helt upp och ner.

Det är långa dagar nu. 

Och om det bara vore så väl att det var en grej som snurrar. Jag

försöker verkligen inte att tänka på ett besked och för att undvika det

så tänker jag på en annan sak som jag inte heller kan påverka. Och

sen går det bara runt.

De senaste dagarna har jag försökt isolera mig med skolarbete, jobb

och sista boken av Stieg Larsson. Nu är den slut. Hoppas väntan är

det också snart!

Vad vore tvåsamheten om det inte var för ensamheten?

Så härligt att få vara själv och pyssla lite. Men snart gör det sig påmind.

Att vara två igen. För snart två år sedan flyttade jag till eget efter sambo-

livet. Ensamheten var till början jäkligt skön, men samtidigt otroligt oroande.

Man visste inte riktigt när man skulle vara redo för något sånt där igen.

Bara en gång sen dess har jag känt att det varit värt det. Alltid tänkt att jag

har lätt för att bli kär. Men det var visst inte så. Efter fyra och ett halvt år, så

kanske det hade blivit så att jag blivit immun.

Det var inte bara tvåsamheten jag lämnade för två år sedan. Det var vuxen

livet också. Att tänka tillbaka på det gör mig livrädd. Shit, veckohandla och

göra matsedlar. Varför ville man bli vuxen så fort? Nu känner jag mig minst

fem år yngre trots att det är tre år sedan jag flyttade hemifrån.

Jag längtar dock till den dagen då tvåsamheten är ett faktum igen och att

vuxenlivet då endast skuggar in på en lycklig trygg tillvaro. Till dess är jag

nöjd med min egen ensamhet.

Följande text är en skiss på ett tal jag höll i höstas. Jag läser det nu igen,

inte av högsta kvalité men tanken är där och den håller jag fortfarande på.

"Jag har länge tänkt på en sak. Dessa bantningspreparat man ska ersätta 

måltider med, de har väldigt konstiga smaker. Varför smaksätter man ett 

bantningsmedel med chokladsmak? 

Känns inte det helt fel att "låta" en överviktig (för det antar man ju ändå att 

de är och inte dessa Paris Hilton kopior som äter GI-bar för att de är såååå 

feta?!?!!?) äta en massa choklad. För det första är inte det ett lite finare sätt

att påstå att choklad skulle vara den enda smak i världen som de skulle 

tycka om. Och för det andra. Känns inte det väldigt ologiskt att helt plötsligt

tycka det är okej att dricka och äta en massa choklad. 

Jag har tänkt på detta länge och jag finner det inte något som helst logiskt

att det är på detta sätt. Har nämligen stått bland dessa hyllor allt för ofta 

(inom jobb och inte som Hilton-kopia) och frågat mig detta. Men till min stora

tröst hittade jag tillslut i alla fall ett märke som satsat på den lite mer logiska

smaken vildbär och blåbär. Känns ju lite sundare i alla fall.

Att sedan marknadsföra skiten med att äta chocolatebars för att gå ner i vikt

känns väldigt oetiskt och fel. Varför skulle det vara okej att käka godis?

Kan det inte vara mycket enklare och godare att försöka anstränga sig lite 

och laga god och näringsrik mat. Och unna sig lite mörk choklad någon gång

ibland. Jag vill inte låta som någon Anna Skipper, men det kan ju inte vara

gott att bara dricka chokladshake, även om man är överviktig! "

Jag blir arg när jag tänker på att företag tjänar pengar på detta sätt. Skitarg!

Imorgon blir jag i alla fall väldigt glad för då börjar min kommande bästa

arbetsvän Malin på mitt jobb. Sicken sommar! Pinglorna i topp och after-

work i solen juni, juni, augusti :D